Just like a dream no end and no beginning..

Veckan i Sälen är snart slut, vilket känns rent ut sagt förjävligt men saknar folket som fick stanna hemma i gråa Örebro och mina små bebisar Lillan (Pinglan) och Lily. Lillan verkar ha det underbart hemma hos Jasna vilket känns betryggande, kommer dock bli en liten utmaning att få hem henne igen verkar det som ;)
Lily har blivit omhändertagen av Nathalie, tack babe!
Nu till lite uppdateringar gällande veckan som varit...
Började med en underbart rolig kväll/natt tillsammans med grabbarna i Stöten, blev lite alkoholförtäring och sen besök på Brasseriet. Söndagen blev en bakisdag med filmer och mys á la Forsmark :)
Lite längdskidor har det också blivit och det märks att jag inte är min bästa form direkt menmen tog mig runt iaf.
Det märks att jag har haft det lite mycket ett tag för har fått kämpat med en liten magkatarr och nu en förkylning, men det som inte dödar en stärker en.
Oavsett hur mycket min kropp kämpar emot och slänger på mig en massa skit så har det varit en fantastisk semester och verkligen välbehövd.
Kan en vecka verkligen gå så här snabbt?

You deserve so much better than me...

Home is wherever I'm with you

Helgen passerade lika snabbt som en alkis suger åt sig sprit.

Fredagen blev väldigt lyckad, förfest här först sen blev det att skaka lite arsle på Strömpis golv.
Lördag - åkte hem till mamsen och käkade lite gott och bara njöt av tystnaden.
Idag var vi på bio med extra syrrans barn, det blev Nalle Puh. En scen i filmen kommer jag aldrig att glömma för jag såg mig själv där, Nasse ska hjälpa de övriga upp ur en grop och Kanin lackar ur totalt när Nasse misslyckas gång på gång med sina försök som dessutom inte är de smartaste.

Varför bejakar man inte sitt barnasinne oftare för? Jag kan känna att det är riktigt skönt att släppa "vuxenvärlden" för ett litet tag och bara släppa alla bekymmer som man bär med sig.

Imorgon är det dags för ännu en arbetsvecka men med ett litet plus i kanten för jag har semester nästa vecka :D
Sälen here I come again.



It's really good to hear your voice say my name, it's sounds so sweet.

The more I see, the less I know, the more I like to let it go

En viss Nathalie fick mig tydligen att skaffa en ny blogg.. Ni som känner mig vet hur jag är, ni som inte känner mig får nu en smakbit.

Det är tydligen lördagen den fjortonde imorgon, visste ni om det?
Skämt åsido, idag är det fest med gruppen som gäller så det är nog dags att tagga till men begäret efter alkohol finns inte längre kvar så att vara nykter är inte längre en svårighet. 

Fokuset ligger inte på jobbet just nu utan det är för mycket att tänka på i privatlivet, men varför ska jag klaga?
Nästa fredag eller lördag blir det till att åka till Sälen, en veckas semester JA TACK! Behöver verkligen en paus ifrån allt och bara fokusera på mig själv.

Att ta sig upp igen är inte ett problem för mig utan det är mellanperioden som är svårast, denna väntan på hjälp gör mig sömnlös och jag har svårt att se ljuset. Jag vill vara till besvär dvs hjälplös men det är svårt att släppa greppet och vara till ett besvär för mina vänner. Att vara till ett besvär var jag när allting rasade men det är inte över än och jag har svårt att fortsätta prata om hur det är just nu. Strukturen börjar sakta men säkert att även komma in i vardagen men jag har en lång väg att gå, jag är rädd att allting ska rasa igen och rädd för nästa nedgång. Det finns så mycket hot just nu liggandes men jag kan inte hjälpa det när jag når botten så når jag botten. För tillfället ligger jag i mellantinget, men på väg upp igen.




Avslutningsvis vill jag sammanfatta allting med:
YOU NEVER KNOW HOW STRONG YOU ARE.. UNTIL BEING STRONG IS THE ONLY CHOICE YOU HAVE.


RSS 2.0