The more I see, the less I know, the more I like to let it go
En viss Nathalie fick mig tydligen att skaffa en ny blogg.. Ni som känner mig vet hur jag är, ni som inte känner mig får nu en smakbit.
Det är tydligen lördagen den fjortonde imorgon, visste ni om det?
Skämt åsido, idag är det fest med gruppen som gäller så det är nog dags att tagga till men begäret efter alkohol finns inte längre kvar så att vara nykter är inte längre en svårighet.
Fokuset ligger inte på jobbet just nu utan det är för mycket att tänka på i privatlivet, men varför ska jag klaga?
Nästa fredag eller lördag blir det till att åka till Sälen, en veckas semester JA TACK! Behöver verkligen en paus ifrån allt och bara fokusera på mig själv.
Att ta sig upp igen är inte ett problem för mig utan det är mellanperioden som är svårast, denna väntan på hjälp gör mig sömnlös och jag har svårt att se ljuset. Jag vill vara till besvär dvs hjälplös men det är svårt att släppa greppet och vara till ett besvär för mina vänner. Att vara till ett besvär var jag när allting rasade men det är inte över än och jag har svårt att fortsätta prata om hur det är just nu. Strukturen börjar sakta men säkert att även komma in i vardagen men jag har en lång väg att gå, jag är rädd att allting ska rasa igen och rädd för nästa nedgång. Det finns så mycket hot just nu liggandes men jag kan inte hjälpa det när jag når botten så når jag botten. För tillfället ligger jag i mellantinget, men på väg upp igen.
Avslutningsvis vill jag sammanfatta allting med:
YOU NEVER KNOW HOW STRONG YOU ARE.. UNTIL BEING STRONG IS THE ONLY CHOICE YOU HAVE.
