The story is just beginning I say goodbye to my weakness.
Oj nu har jag inte uppdaterar bloggen på ett tag menmen har lite annat för mig.
Hur kan man känna sig uppskattad som vän men ändå inte? Det jag känner nu är att jag har inte många tjejkompisar kvar här i Örebro som uppskattar mig som vän. Det är som så att jag har svårt för vissa delar vad gäller vänskap och jag är inte den "typiska tjejen" därför är det svårt att umgås med mig.
Jag vet att jag inte ska känna mig ensam för det är jag verkligen inte, har så många som verkligen betyder något men just vissa av vänskaperna känns så jävla ytliga. "Man ska omges sig av personer som man mår bra av" mammas sanna ord.
Nu har jag nog klagat klart tillbaka till verkligheten. Jag var på ett lunchseminarium i fredags där Leo Razzak pratade, jäklar jag har aldrig hört någon bättre förut. Han talade om främlingsfientlighet (i fina ord) och hedersmord, han drog en parallell mellan hedersmord och kvinnomisshandel som brukas inom de flesta kulturer och religioner. Hur det svenska samhället är bra på att skilja på oss och dem, och han pratade om sin uppväxt. Mäktigt kan jag bara säga! Det han pratade om är något som jag har passion för, jag brinner för samhällsfrågor som gäller främlingsfientlighet och det svenska samhället är verkligen inte perfekt. Vad jag fick ut av föreläsningen var en push på att påbörja min egna research som jag en gång påbörjade och börja skriva om ämnet igen.
I'll give my life for you! Do anything for you <3
Kommentarer
Trackback
